Relationer

Relationer är en källa till lärdom om mig själv. Ibland kan en relation vara en kort tid och ändå föra med sig otroligt mycket. Knepet är att vara närvarande och uppmärksam på vad som sker inom mig i förhållande till det som sker i mötet med en annan människa.

Nyligen skrev jag om den fantastiskt vackra relation jag hade med en man. Den relationen avslutade jag strax efter att jag skrev det inlägget. Det stod plötsligt helt klart för mig av vi inte kunde fortsätta. Jag upptäckte att det var för mycket som jag motvilligt var tvungen att acceptera för att fortsätta. Jag kände också att vi var färdiga med varandra och att vi hade lärt det vi skulle av mötet. Jag släppte taget, grät ut sorgen över att det var slut och hämtade hem mig själv fullt ut, mkt fullare än innan vi möttes. Vi var tillsammans i endast två månader, men den relationen gav mig mer än alla tidigare och längre relationer jag haft med män. Jag blev tydligare, lättare, stabilare och mer jag.

Att välja perspektiv

En paus mitt i livet. Några timmar då jag inte har något planerat. Livet snurrar fort nu och jag är väldigt aktiv. Livet ger mig också utmaningar som jag skulle kunna se ur offerposition och döma som jobbiga och svåra. Det fanns en tid då det jag är med om nu hade brutit ner mig totalt. Nu väljer jag istället att se vad dessa händelser med intresse, se vad de ger mig och vad det är meningen att jag ska lära mig. Jag fylls av tacksamhet, för att jag ser hur jag kan leva ur hjärtat varje stund och släppa föreställningar om hur något borde vara. Jag släpper också taget om gamla mönster, om sådant jag trodde var jag för att istället göra plats för den jag faktiskt är menad att vara, stadig och kraftfull i min egen energi. Jag kan ur detta perspektiv se allt tydligare, både inom mig och runt mig och allt faller på plats, i varje stund. Jag lever och njuter av nuet.

Lita på hjärtat

Släpp tron på att misstänksamhet och rädsla skyddar dig från att välja fel. Lita istället på att hjärtat och kärleken leder dig rätt.

De orden kom till mig häromdagen och de förde mig vidare till en reflexion  till hur jag målade och ritade som barn. Helt fritt utan en tanke på att jag kunde göra fel eller på att den bild jag skapade kunde bli ful. Jag målade och ritade från hjärtat och för att det var så roligt. Det var en vila att rita eftersom jag i mycket annat redan som ett väldigt litet barn förminskade mig själv och försökte vara andra till lags. Då jag ritade var jag bara jag.

Nu har jag kommit tillbaka till den känslan då jag målar eller dansar. Allt oftare känner jag att jag är i det där orädda utrymmet där allt bara flödar även i andra situationer i livet. Det är fantastiskt att kunna vara sann i mig själv och verkligen vara jag ur mitt innersta.

Detta förde mig i tankarnas värld vidare till varför jag ibland fastnar i rädsla och dömande. Under skoltiden hände något med mig. Jag började döma mig själv allt hårdare. Jag dög inte om jag inte var perfekt och fick toppresultat, mina teckningar och målningar dög inte om de inte var perfekta.Varför ska någon behöva lära sig att döma sig själv och andra ur rädsla?

Ofta dömer jag fortfarande både mig själv och andra för hårt just ur den rädslan att det kan bli fel eller att jag ska bli sårad. Det jag vill är att måla och leva ur hjärtat i frihet och kärlek och i tron på att just det leder mig rätt istället för att hålla fast vid rädslan att det kan bli fel. Jag vill också lite på att jag känner i mitt hjärta när jag faktiskt är på väg in i något som inte är bra för mig så att jag därifrån kan ändra riktning igen. Jag har upptäckt att det ibland kan vara svårt att initialt förstå vad som är galet, men lättare att känna i hjärtat och kroppen för att senare nå förståelsen.

Bilden gjorde jag då jag var fyra år. Den är blekt i färgerna eftersom jag länge har haft den i ram på väggen för att bli påmind om hur fri kreativiteten kan vara.

Kärlek och kreativitet

Strax efter midsommar träffade jag en man, Alexander och upplever med honom en stark och ömsesidig kärlek. Den relationen har fört mig djupare in i mig själv. Jag blir tydlig och ser gamla mönster och vanor som jag nu får chansen att bryta. Jag blir alltmer sann och autentisk för jag kan inte ljuga vare sig för honom eller för mig och jag vill inte hålla fast vid sådant som inte gagnar mig. Den öppenhet och kärlek jag upplever med Alexander kan jag också låta sprida sig till alla andra relationer jag har, inklusive relationen till mig själv. På så vis blir allt jag upplever starkare, klarare och mer levande. Jag blir mer jag och då blir jag också kraftfullare och mer kreativ, vilket syns då jag målar. Mina målningar sprakar av färger och kontraster och är tydligare än någonsin tidigare. Att få uppleva denna förändring som kärlekens kraft ger är en gåva och jag är innerligt tacksam!